Om mig
Hej, jag heter Gabriel Soca!
Om jag skulle presentera mig med några få ord skulle jag säga att jag stöttar andra människor genom läsningar i Akashakrönikan, Reiki och Tarot. Jag samarbetar också med olika medier och plattformar där jag delar innehåll om andlighet, personlig utveckling och andra ämnen som intresserar mig. Och sedan en tid tillbaka gör jag allt detta medan jag reser och arbetar från de platser jag befinner mig på.
Men så har det inte alltid sett ut. Under en stor del av mitt liv gjorde jag något helt annat, på en annan plats och var nästan en annan person.
För fem år sedan bodde jag i Buenos Aires. Jag hade ett fast jobb, en avslutad utbildning, ett hem, en vardag… och ändå var det något som inte riktigt stämde.
Utifrån sett verkade allt vara i sin ordning. Men inom mig blev det allt tydligare att det inte var min plats.
Mellan det livet och det jag lever i dag har mycket hänt. Jag gick igenom stora kriser, kom allt närmare andligheten och förändrade i stort sett alla delar av mitt liv.
Om någon hade berättat för den Gabriel hur hans liv skulle se ut några år senare hade han förmodligen inte trott på det.
Men för att förstå hur jag hamnade här tror jag att det är bäst att börja från början.
01
Utgångspunkten
När jag var 18 år lämnade jag Bahía Blanca i Argentina, staden där jag föddes, och flyttade till Buenos Aires för att studera kommunikation. Under mer än ett decennium byggde jag upp den vägen: jag arbetade på radiostationer, nyhetssajter och med pressarbete. Jag arbetade också inom offentlig verksamhet, alltid på något sätt kopplad till kommunikation och press.
Jag hade en utbildning, ett fast jobb, en vardag och en karriär framför mig. Men inom mig var det något som inte riktigt föll på plats.
Mitt i allt detta började andligheten dyka upp i mitt liv. Den kom inte plötsligt eller som någon stor uppenbarelse, utan försiktigt, nästan obemärkt.
Den kom genom min dåvarande partner, som hade en närmare relation till den världen och började dela sina erfarenheter och sitt sätt att se på livet med mig. Till en början lyssnade jag nyfiket. Det intresserade mig och lockade mig, men jag kände ännu inte att det var något som tillhörde mig. Det var som att kika in genom en dörr och sedan stänga den igen, utan att riktigt våga gå in.
Jag visste ännu inte att livet kort därefter skulle ge mig en rejäl knuff.
02
Krisen: när allt rasade samman på en gång
Som för många andra på den här vägen kom det en brytpunkt. En tydlig vändpunkt. Många kallar det själens mörka natt. Och namnet är ingen överdrift.
Det var en period då alla delar av mitt liv hamnade i kris samtidigt: arbetet, relationerna, platsen där jag bodde och min hälsa. Allt jag hade byggt upp började falla isär, bit för bit, tills ingenting längre stod kvar.
Under de månaderna blev allt obekvämt, intensivt, utmattande och ibland väldigt ensamt. För mycket förändrades på samma gång och det fanns väldigt få svar på vad som skulle komma därefter.
03
Akashakrönikan: dörren jag inte visste att jag letade efter
Mitt i allt detta började jag söka hjälp på platser där jag tidigare aldrig ens hade kommit på tanken att leta. Jag närmade mig andligheten allt mer: jag läste, lyssnade och utforskade. Jag sökte nya sätt att förstå det jag gick igenom.
Det var under ett av dessa sökanden som Akashakrönikan dök upp.
Jag visste inte särskilt mycket om den, men något väckte min nyfikenhet och jag bestämde mig för att göra min första läsning. Jag kom dit med hopp om att hitta lite klarhet mitt i allt jag gick igenom.
Men jag fann något mycket större.
Det handlade inte så mycket om informationen jag fick, utan om vad jag kände när jag tog emot den: en mycket tydlig känsla av att stå inför något som kände mig på djupet och talade till mig med en klarhet jag aldrig tidigare hade upplevt. För första gången på länge började jag, mitt i allt kaos, hitta en djupare mening i det som hände.
Läsningen planterade också ett frö hos mig: jag fick höra att jag själv kunde lära mig att öppna mina egna Akasharegister. Det verkade omöjligt. Jag? Jag hade ingen särskild gåva och ingen tidigare erfarenhet. Men tanken stannade kvar inom mig, svagt närvarande och väntande på rätt ögonblick.
Månaderna gick och livet fortsatte. Jag fortsatte att läka, fortsatte att lära mig och fortsatte att leva. Jag gjorde fler läsningar och fick fler erfarenheter… tills det som hade funnits kvar inom mig till slut hittade sin plats.
En dag bestämde jag mig för att ta steget: jag anmälde mig till en kurs i Akashakrönikan och började öva regelbundet. Varje dag öppnade jag mina egna register, ställde frågor och skrev ner det som kom till mig.
I början kom enstaka, osammanhängande meningar. Jag visste inte om det var kanalisering, intuition, mina egna tankar… eller en blandning av allt. Men en sak visste jag: den där stunden för mig själv varje dag gjorde mig gott. Den lugnade mig, hjälpte mig att få ordning på tankarna och gav mig lite klarhet precis när jag behövde den som mest.
04
Kopplingen: när allt blev tydligare
I flera månader höll jag fast vid den här praktiken utan avbrott. Och någonstans längs vägen började något förändras. Kontakten blev tydligare och mer naturlig. Det som i början hade varit enstaka tankar eller korta meningar började utvecklas till mer utförliga och sammanhängande budskap, med ett djup som inte hade funnits där tidigare.
Samtidigt hade även min inre process gått framåt. Krisperioden hade gett plats åt en lugnare och stabilare tid. Saker började falla på plats och jag började känna mig klarare och mer balanserad.
I det läget växte något nytt fram: en önskan att dela det här med andra människor. Fram till dess hade processen varit personlig och väldigt inåtvänd. Men så småningom kände jag en allt starkare vilja att öppna upp det här utrymmet och dela det med andra.
Så började jag göra några läsningar för vänner och för människor jag träffade på kurser, föreläsningar och andliga workshops. Det fanns ingen särskild struktur och ingen tanke på att erbjuda en tjänst. Det handlade helt enkelt om att dela något som redan hade blivit en del av mitt liv.
Och då började något som till en början inte hade varit lika tydligt för mig bli uppenbart.
Många berättade att läsningen hade hjälpt dem att förstå en situation bättre, fatta ett beslut eller upptäcka ett perspektiv som de inte hade tänkt på tidigare.
Med tiden blev responsen jag fick allt mer positiv. Sakta började jag inse att det som hade börjat som ett försök att läka mig själv också hade börjat hjälpa andra.
05
Att bygga upp mitt liv igen, bit för bit
När jag förändrades på insidan började förändringarna också synas i mitt yttre liv. Det hände inte över en natt, utan genom små beslut som med tiden förändrade allt.
Jag började med det som låg närmast: jag förändrade mina matvanor, började träna och minskade bruset och distraktionerna i vardagen. Jag lade också till nya erfarenheter som tidigare inte varit en del av mitt liv: jag började resa ensam, tillbringa mer tid i naturen och vandra i bergen. Jag lärde mig att hitta stunder av tystnad mitt i dagar som tidigare alltid hade varit fyllda av brus.
När min process fördjupades vågade jag ta större steg. Jag lämnade ett jobb som inte längre kändes meningsfullt för mig, flyttade från Buenos Aires och återvände en tid till Bahía Blanca, där jag började fundera på vad nästa steg skulle bli.
Mitt i all den förändringen började det som från början varit något personligt få en annan betydelse. Utan att egentligen ha planerat det började jag erbjuda läsningar i Akashakrönikan.
Jag blev allt tryggare, utvecklade min praktik och fördjupade mitt sätt att arbeta. Senare tillkom fler verktyg: först Reiki och därefter Tarot. Var och en kom in i mitt liv vid rätt tidpunkt och blev en naturlig del av mitt arbete, samtidigt som de gav mig fler sätt att stötta andra människor i deras processer.
Och kommunikationen – som egentligen aldrig hade försvunnit – fick en ny plats. Jag startade en blogg och började skriva om sådant som var viktigt för mig: andlighet, personliga processer, sökande och erfarenheter. Genom det arbetet fick jag möjlighet att publicera texter på plattformar med fokus på andlighet, medvetenhet och personlig utveckling.
På så sätt kom flera saker som alltid hade varit viktiga för mig till slut samman, utan att jag egentligen hade någon helt tydlig plan: kommunikation, skrivande och andlighet.
I dag består mitt arbete framför allt av två delar. Den ena är sessionerna: mötet med varje person och stödet i deras process. Den andra är innehållet: att skapa och dela det jag lär mig med dem som vill närma sig de här ämnena.
06
Resan: längtan efter ett liv i rörelse
Parallellt med hela den här processen fanns det något som hade funnits i mina tankar länge: en längtan efter att resa, upptäcka nya platser och utforska världen. Inte som en enstaka resa eller semester, utan som ett sätt att leva.
Efter flera resor där jag alltid hade ett bestämt datum för att återvända bestämde jag mig i augusti 2024 för att prova något annat: jag gav mig ut på resa utan att veta exakt när jag skulle komma tillbaka.
Sedan dess har jag rört mig mellan olika länder, kulturer och sätt att leva. I dag, två år senare, är jag fortfarande på resande fot, arbetar medan jag reser och låter även själva vägen vara med och forma det som kommer härnäst.
07
När jag ser tillbaka
När jag ser tillbaka på hela vägen jag har gått känner jag stolthet och tacksamhet. Inte för att jag gjorde allting rätt – det gjorde jag inte – utan för att jag vågade förändra mitt liv.
Ingenting hände på en gång. Det fanns tvivel, misstag, obekväma stunder och många små beslut som med tiden tog mig ganska långt bort från det liv som inte längre kändes som mitt.
I dag känns mitt liv mycket mer som jag. Jag arbetar med något som känns meningsfullt för mig, jag reser, fortsätter att lära mig och framför allt känner jag att jag har mycket större frihet att välja hur jag vill leva.
Kanske är det också därför jag tycker om att dela min historia. För ibland kan en kris kännas som slutet på något, när den i själva verket kan vara början på en helt ny period i livet.
Och om det är något jag har lärt mig under de här åren så är det att jag inte behöver veta exakt vad som kommer härnäst. För fem år sedan kunde jag inte föreställa mig det liv jag lever i dag, och förmodligen kan jag inte heller föreställa mig hur mitt liv kommer att se ut om fem år. Numera känns den ovissheten spännande.
Följ mig på sociala medier